Projekt Thorell 87, E-114 (senaste inlägget först)
30 september 2011
Däcket är plastat. Nu återstår lite spackling, slipning och
grundmålning. Det måste stå en tid så att epoxin får genomhärda och under tiden
skall jag börja med eksargen till sittbrunnen och locket till centerbordslådan.

19 september 2011
Efter en härlig helg med besök hos Kerstin och Erik i Enköping och
målning av båthus är det åter måndag. Erik hade hittat en gammal handledning i
kanotbyggande från 1937 av Sven Thorell som jag fick och den har varit givande
att läsa i. Jag har bland annat kommit på hur jag skall få centerbordslådan tät
mot kölplankan. Jag epoxylimmar och skruvar en list runt lådan. Se bild från
handledningen. För att få ner den måste jag såga av bottenstockarna som går fram
mot centerbordslådan. För att få fortsatt stöd mot bottenstockarna tar jag
endera en högre list eller lägger en högre list ovanpå den tätande listen. Sedan
hålkärlslimmar jag allt sammans för att det skall bli en tät och stabil
infästning.. Centerbordstrumman på Thorell 87 slutar inte vid skrovets underkant
utan sticker ner lite så att styrbulten får plats under skrovet. Vid tiden då
Sven Thorell skrev den här handledningen ansåg han inte E-kanoten eller
kantokryssaren som han kallade den vara en riktig segelkanot utan mer en
segelbåt. Segelkanoterna var betydligt rankare farkoster som även var
paddlingsbara. Kanotkryssarna uppfyllde höga krav på utrymme och bekvämlighet
men skulle inte kunna bli var mans egendom på grund av de högre kostnaderna.
Något för dagens båtköpare att tänka på när man värderar den tid vi lever i. Vi
talar om en kostnad på omkring 800 kr i dåtidens penningvärde. Det motsvarar
ungefär 25000 kr i dag.

13 september 2011
Första momentet vid plastningen av däcket har börjat. Jag väljer att
lägga en längsgående skarv i glasfiberväven som bara är en meter bred. Det blir
mer spill på det viset men jag tror att man slipper en del efterarbete med
spackling och slipning av skarvar på det viset. Nu återstår tillklippning och
sedan är det dags för plastning med epoxi.
8 september 2011
Däcket är färdigslipat och det är dags för ny ytbeläggning. Jag väljer
att plasta däcket med ett lager glasfiberväv och två lager epoxi och går ner med
plastningen ca 5 cm på friborden. Jag tänker också plasta in sargen till
fördäcksluckan för att få helt vattentätt. Genom att jag plastar däcket fört
kommer duken på friborden att ligga om lått i fel ordning med däckets ytskikt
och därmed bli mer exponerad för fukt ovanifrån. Det gäller att täta bra i den
skarven och lägga en list över som skydd.
Jag har tittat lite närmare på centerbordslådan och den ser OK ut med undantag
av att den var stabiliserad i nederkanten med diverse plåtprofiler. Det ser ut
som om det går att utgå från den befintliga lådan och bara se över genomgången i
kölplankan och kanske gör någon träkonstruktion som tätar och stabiliserar lådan
i nederkanten. Det blir en senare fråga.
Innan jag vänder kanoten skall jag också tillverka och montera en ny
sittbrunnssarg. Att böja trä blir en ny erfarenhet för mig.
Zoey har provat sittbrunnen och hon vill ha en halkfriare beläggning på durken
för att vara nöjd.

30 augusti 2011
Nyfikenheten har fått mig att arbeta på lite snabbare än planerat.
Vilka överraskningar väntar bakom den snygga fasaden? Av med plasten på däck och
lätta på skrovets duk. Bättre än väntat!
Plasten på däck angrep jag med hammare och stämjärn. Det gick ganska bra ända
tills jag kom till akterdäck. Det måste vara någon skillnad på materialet som
man har använt där för det är nästan omöjligt att få bort plasten. Jag får slipa
ner ytskiktet där. Däcket ser mycket bra ut och skall bara spacklas och slipas
före ytbehandling. Runt sittbrunnen planerar jag att ha en lite kraftigare sarg
i ek som även styvar upp däcket så att det tål 2 gånger 80 kg på kanten.
Jag var rädd för att de övre borden där man skall häfta duken skulle vara i
dåligt skick eftersom det såg ut att vara läckage mellan plasten på däck och det
dukade skrovet. Som synes på bilden ser det ganska bra ut och det skall inte
vara något problem att få fäste för häftklammer. För att få en snygg övergång
mellan däck och skrov och täcka skarven mellan ytmaterialen skall jag lägga en
trälist i ek.
Centerbordet var tyngre än väntat. 10 mm stålplåt i bra skick.

28 augusti 2011
Åter till vardagen efter att ha seglat SM i starbåt tre dagar. Vädret var lite
för tufft för oss men båten är hel och vi kom inte sist så vi klarade vår
blygsamma målsättning. Starterna och undanvinden i den här hårda byiga vinden
var vårt största problem i det här ytterst kvalificerade startfältet.
När det var som tuffast önskade jag att jag var hemma och pysslade om E-kanoten.
Jag börjar arbetet med den i dag. Däcket är ganska nylagt och inplastat. Jag
tänker utgå från det däck som ligger nu men försöka att ta bort plastlagret
eftersom plyfaskivorna verkar ha rest sig lite så att man kan se skarvarna
mellan skivorna. I går kväll fotodokumenterade jag hela båten och mätte in alla
beslag på däck. Jag tänker flytta alla block som sitter i däck omkring mastfoten
till själva stålringen som utgör masthål och förankra den i mastfotsbeslaget så
att inte däcket kan resa sig vid belastning. Då får jag en renare och snyggare
däckslayout.
Centerbordslådan är säkert roten till vattenläckaget. Som man kan se på bilden
ser den lite sunkig ut och jag kanske måste göra en ny. Vi får se när jag kommer
så långt. Nu skall först alla beslagen bort.

Mats har skickat mig ett gammalt mätbrev på kanoten. Där framgår att den är byggd av en S Lind 1950 och enligt uppgift skall den vara byggd i Stocksundstorp. År 1957 ägdes den av Karl H Andersson. Han representerade föreningen Södertälje BK. Det finns en anteckning om Järnvägen Rönninge. Det kan vara en adress eller någon annan koppling till ägaren. Kanoten var då döpt till namnet Panget. Det vore intressant om någon har information om de här personerna eller E-kanoten och ville höra av sig till mig.
23 augusti 2011
Efter lite letande hittade jag till kanotföreningen vid Kaknästornet på
Djurgården. Närmare paradiset än så kan man inte komma i Stockholm. Lastningen
av kanoten gick bättre än väntat med hjälp av Mats och hans föräldrar. I vilket
skick var nu E-kanoten? Efter en första inspektion tycker jag att den verkar
bättre än väntat. Skrovet verkar vara i bra skick och inga spant är knäckta.( Om
man undantar att det tydligen läcker in ganska mycke vatten.) Den verkar ha
vårdats ganska bra de gångna 60 åren.
På väg till Örebro mellanlandade jag i Enköping hos Erik och Kerstin. Vi kom
fram till att det måste ha varit omkring 1955 som dom seglade kanot. Kerstin
konstaterade att den måste ha varit mindre än den här. Om jag inte tar helt fel
så är det här ett projekt helt i Eriks smak. Kaffet smakade bra. Erik hade haft
Sven Thorells ritningskatalog liggandes i många år men har inte hittat den nu.
Kan den vara bortstädad?
Nu ligger kanoten i ladan. Första åtgärden blir att tillverka någon form av
bockar med hjul så att det går lätt att flytta rund den på golvet.
25 juli 2011:
Affären är klar. Jag har köpt en gammal E-kanot från 1950, osedd på annons.
Osedd kanske var att ta i för jag har ju sett den på bild och talat med ägaren.
Nu väntar hemtransport från Stockholm om några veckor när förra ägaren kommer
hem från sin semester. På vägen hem skall vi besöka min farbror Erik i Enköping
som seglat kanot för många år sedan och få ett utlåtande av honom. Han seglade
kanske ungefär samtidigt som den här kanoten byggdes.
Medan jag väntar på hemtransporten skall jag forska lite i E-114:s historia. Jag
har en bild från 1954 och en från i dag. När jag hämtar kanoten får jag också
ett mätbrev från 1957. Ritningar finns på Sjöhistoriska Museet.